Jaa, skulle kunna skriva rätt mkt känns det som, men jag vet inte om det är så passande. Först och främst vill jag klargöra att dom händelser som har inträffat på senaste tiden inte har något med inlägget att göra. Det är viktigt att ni förstår det. Så man inte får en massa arga människor på sig helt plötsligt..

Iaf så sätter vi igång, för det första. Vad är det man gör för fel? alltså varför kan inte bara allt fungera, egentligen så borde man göra som på filmen Yesman, där dom säger Ja till livet. Det är något man borde börja följa. Säg ja till allt, bara för att se vad som händer liksom. Det kanske fungerar, man vet aldrig. iaf så vet jag inte riktigt vad meningen med det här inlägget är men aah jag kände bara för att skriva för att jag inte har något annat att göra för tillfället.
Det som jag funderar mest på är det här med känslor, alltså hur svårt ska det vara att få det rätt någon gång. Varför är det så svårt att dela med sig av dom, det är ju egentligen inte alla känslor som är svåra att dela med sig av. Utan det är ju mest ni vet, man tycker om en person, eller typ att man är ledsen. Sånna saker är ju sånt som alla har svårt att dela med sig av. Det är ju så med alla människor nästan. Det ska ju kanske vara så, det var så vi blev skapta. Men ändå det är ju en känsla som vilken som helst, det är ju som att skratta. Eller vara arg, det är mer uttrycksmässiga känslor. Så borde det vara med kärlek också. Så man fattar vad som det handlar om. Så man kanske kan få lite insikt.

Iaf så tänkte jag också ta och säga det att jag är otroligt less på att höra allt skitsnack som går överallt. Herregud hur svårt ska det vara att säga det rakt ut? ärligt talat, klipp dig och skaffa dig ett jobb förfan.


Jaa och till er som inte hade nog med insikt efter det här inlägget kan ju läsa det en gång till...