Alltså jag måste snart bryta min såkallade tradition att inte skriva om vad jag gör varje dag för att jag ska tillfredställa era behov att ha något att läsa. Det är inte alltid så lätt att komma på något sorts ämne som gör er intresserade. Men jag har faktiskt något ni kan läsa och det kommer från http://johanalander.se det är alltså Sobers blogg där han skrev ett ganska intressant inlägg igår om djävulsdyrkare. Jag klipper och klistrar så får ni se.

Skrivet att Johan Alander:

Vad gör egentligen djävulsdyrkare när de hänger? Sitter de och stör sig på varandra till någon flippar och försöka dricka någon annans blod? Går inte hela djävulens grundvärderingar ut på att hata allt? I sådana fall betyder det att man inte borde tycka speciellt bra om någon, inte ens sina polare. Det kan inte vara okej att älska djävulen om man ska hata allt?

För ett par år sedan så berättade en kompis något obehagligt som hände honom en dag på skolan. Han satt och drack en kaffe i fiket då det klampar in en svartklädd tjej med texten ”JAG HATAR ALLT” bokstaverad i pannan.

Kan man hata allt? Är det möjligt?

Jag tog upp den här frågan med en god vän. Om man hatar allt, så måste man nästan brinna rätt starkt för hatet, vilket gör att man gillar att hata. Hon hävdade att hat är en känsla, och känslor kan man inte styra över. Jag hävdar att om man hatar ALLT, så har man nog styrt lite åt det negativa hållet av egen vilja. ”Vi får nog aldrig veta svaret på hur det går till att hata allt”, fortsätter hon. ”För de som gjort det fanns nog inte kvar så länge. Det måste vara påfrestande och bringa dödsångest.

Ja, om de hatar allt så gillar de nog inte dödsångest något vidare. Men de kan ju inte ta livet av sig heller eftersom de förmodligen hatar självmord också.

 

tagit ifrån http://johanalander.se

 

/Felix