Tja. en pojkes skugga av världen...

Eh jag tänkte igentligen ta och skriva att det är rätt sjukt hur vi missbrukar livet. Igentligen är allt vi gör själviskt och alla beslut och allt sånt tar vi för våran egen fördel. En person ska alltid ha den större kakbiten. Man vill aldrig vara ensam, och man gör vad som helst för att slippa vara det. Men saken är den att ingen tänker på att alla är ett felsteg från döden. Det räcker med att du är på fel plats vid fel tillfälle så är ditt liv slut. Det är igentligen rätt sjukt. Alla är en tumör ifrån döden. Tänk på det nästan gång du sätter en ciggarett mot munnen. Då kanske det klickar till i skallen.

Anledningen till att jag säger allt det här är för att jag vet en person som har gjort allt det där precis tvärtom. En person som gjorde allt för att alla andra skulle ha det bra. Det finns bara en person som jag vet. Det är min gammelmormor. Hon var nog den jordens mest osjälviska person.
Nu tänker ni nog hur jag kan säga så. Men jag tycker att det är så. Man var aldrig hungrig, och var man mätt skulle man ta lite till. det är min mormor det. Hon var så himla underbar.
Sen kanske inte förstår varför jag kom och tänka på henne bara sådär. Men jag ska visa er en tavla jag fick från mormor och morfar idag. Eftersom deras lägenhet skulle städas ur. Bilden kommer under... älskar dig mormor<333

Det är från vänster: Mormor, Morfar, Felix.