Hejsan.

Alltså sitter här och funderar lite,egentligen hur mycket är det inte vi tar för givet. Våra vänner, våra föräldrar, våra släktingar, alltså egentligen allt. Det är sjukt. Vi kan ju börja med våra föräldrar, dom är liksom bara där. alltså det är nått som är en vanlig sak. Dom finns liksom bara där, och nu medans man är ung så lär man nog inte uppskatta det lika mycket som man borde. Dom har ju liksom gjort allt för en och dom ställer nästan alltid upp. Jag menar vem vare som hämtade mig när det gick åt helvete i stan. jo min kära far. Vem är den som ställde upp och pratade med mig när det körde ihop sig i höstas. Jo min kära mor. Alltså dom gör så mycket som man inte tänker på. Det är helt otroligt. Tack för att ni finns ni betyder<33.

Sen har vi också alla kompisar , dom som man också tar för givet att dom ska ställa upp liksom. Men egentligen är det helt otroligt att det också fungerar. Det finns alltid någon som lyssnar när man är nere. Det finns alltid någon som man kan dela ett gott skratt med. Det är sjukt hur mkt personer det finns som bryr sig. Men det är ju bara bra. Men ni ska iaf ha ett stort tack iaf. Verkligen ni betyder allihopa.

Jag vet inte varför jag skriver det här inlägget men aah jag kände bara att jag var tvungen.

Uppdaterar senare. Tja

/Felix