Ja vad ska man säga. att det slutar alltid på samma sätt.
Undra om man någon gång ska bli härdad av denna skit?
När ska det egenligen någonsin bli bra? När ska det sluta
att bli såhär?
När ska man någon gång i sitt liv känna att man kan vara riktigt
stolt över det man har gjort?
Alltså egentligen så är det ganska töntigt, men vafan det var bra
så länge det varade.

Samt så vill jag att du ska veta morfar. Vi finns här för dig i ur och skur.
Vi kommer alltid finnas i din närhet. Jag vet att det inte är så lätt
för dig nu, och det känns inte helt rättvist heller kan man tycka.
Men morfar som sagt, vi älskar dig och det hoppas jag att du
alltid kommer ha med dig..<3