Det är obeskrivligt att säga orden som sades. Det är obeskrivligt hur det känns att inte få göra allt man en gång drömde om. Det är bara så hopplöst eftersom det sitter fast. Det går liksom inte bara, jag vet inte hur man säger en sådan sak att man skulle ge sin högra arm för en person men samtidigt så hoppas man att det är samma sak på andra sidan. Jag vill verkligen att det ska bli så som man hoppades. Men jag är inte så säker på att du vill det längre. jag är inte så säker på att det här är bra längre eller om det är ett gammalt band som nu kanske går av? Eller hur ska man säga det..

Jag är inte redo att ge upp, om inte du är det..

/Felix