För första gången i mitt liv kan jag inte längre öppna mina ögon för att se, alltså jag vet inte vart jag ska gå. Vet inte hur jag ska göra för att saker och ting ska bli bättre. Hur lyfter man sig från en svacka, hur tar man sig upp igen. Ja ni vet ju kanske hur det är då. Men saken är den att jag mår inte dåligt, utan tvärtom jag mår jävligt bra. Men som sagt för första gången så står jag vid vägkorsningen utan karta.
Det är sådana saker som gör det jobbigt ibland. Man vet inte riktigt vad som ska hända sen. Vart ska man gå i skola? Bara en sån sak, vart i helvete ska man plugga någonstans?
Jaja, det löser sig alltid men fan, det är enklare när man har kartan ihanden och vet var man ska gå. Det är mycket, mycket enklare.


Jag kanske har fått ett jobb, eller snarare 2 jobb. visst är jag duktig då, fett attraktiv på arbetsmarknaden. Jag ska kanske få komma tillbaka till Telia, samt att jag ska hjälpa till att sätta upp nätverket på "Norrlan" men sen om det ger några pengar vet man ju aldrig. Man kan ju iaf hoppas för det skulle verkligen behövas nu. Börjar dra ihop sig i lädret..

Jaja, nu ska jag inte tråka ut er mer, hej!